Ibland får man saknestunder. Idag hade jag en liten saknestund för Spånga Gymnasium. Jag försökte memorisera allt jag tänkte på så att jag skulle få med det i bloggen men det är rätt svårt när man jobbar samtidigt. Men Spånga iaf, en underbar, fruktansvärd och minnesvärd tid! Jag minns skratten! Jag minns ångesten... Jag har tänkt på det, jag skrattar inte lika mycket längre. Självklart skrattar jag hemma för där mår jag som bäst men under dagarna. De är ganska långa och enformiga men inte tråkiga men poängen är - jag skrattar inte. I skolan, har ni tänkt på hur mycket man faktiskt skrattar där. Som när Mickan inte fattar ironin i en kommentar, eller när Alina inte förstår någonting av nånting. När djurvårdarna blir jagade av bräkande, galna får. När Björn sjunger 'O helga natt'. När Angelica dödar fåglar (fast det var ju lite tragiskt också, hehe). När man dansar på dansen utan att förstå vad man gör och sen tittar man runt och ser att ingen annan heller gör det och man brister ut i ett gemensamt gapflabb.

Jag kör ett mellanstycke här eftersom folk inte gillar när jag inte har några stycken i mina texter!

När Angelica smackar Daniel på arslet och han utbrister 'Oh mami'. När Alina kör miljövänlig transport från USA. När man har en allmänt okoncentrerad dag och bara skrattar åt det mesta. När jag, Daniel och Mickan har grupparbete (ex. projekt och företagande samt projektarbetet). När vi redovisar tillsammans allihopa, det är roligt gott folk, det är vad det är. När Mickan och Angelica bråkar (jag tycker det är kul!). När Angelica får folk att gråta. När lärare blir upprörda över ett visst lakan. När man kör konfotboll (hette det så?) och Sickan springer in i en annan människa och får en fläskläpp. När man har gympa med Henrik. När Kerstin imiterade Mr Bean första gången (de andra gångerna blev det lite uttjatat). När rockan gled upp och ned för glasrutan första gången (sen vande man sig). När en viss människa frågar en fråga och fortsätter förklara vad personen menar med frågan även fast personen som fått frågan redan förstått den och försöker svara men inte kan det eftersom personen som frågade frågan fortfarande håller på att förklara vad personen menar med frågan (krånglig mening, ey?).

Ett till!

När man försöker mata mata mata men man istället tappar ned hela skålen med alla pinkisar i vattnet (nej, det var visst bara pinsamt). När man skurar duvtornet (nej, det var visst bara riktigt riktigt riktigt äckligt). När man för länge sedan var nyfiken på ett rör i elevexpeditionen och tittade i och plockade ur innehållet men sedan inte fick in det igen. När alla går i trupp mot djurhuset när någon helt plötsligt frågar: "var är Daniel?" och han är spårlöst borta utan att säga något. När vi spelar volleyboll och Sickan blir utsatt för Angelicas aggressioner. När man råkar slänga ned besticken i soppåsen för maträtter (det har hänt några gånger). När Sickan skrattar...

Nu får det vara nog med skoj för idag. Är stolt över mig själv för en sak jag gjorde idag men jag tänker inte nämna det än för då avslöjas det ju. Muhahah.. Ha inga förväntningar, det är inte roligt...