Livet är en liten resa faktiskt. Man kan njuta massor och i vissa stunder inte alls. Men sedan vid något tillfälle spänner man upp blicken igen och tänker "jävlar i min låda vad tiden har gått". Det kan vara en vecka, en månad, en säsong eller flera år. Jag har nog inte riktigt insett att min studietid är över. Jag har dock fortfarande CSN-rabatt och får inte börja betala tillbaka på lånet. Så inte riktigt där ännu. Men snart så. Jag är alltså en heltidsarbetande vuxen som blommat ut från den lilla osäkra tösen som tyckte hon var för **** för att umgås med när jag var blott 13-14 år. Dubbelt så gammal vill jag krama om lilla mig. Jag vill förklara att jag är stark, jag kommer att våga men att det är ok att vara ledsen. Det är ok att inte vara bäst eller ens bra. Det är ok att inte alltid vilja. Framför allt att det är ok att andra inte heller gör som man vill. Alla har sin egen väg. Man ska vara glad över de gånger ens egen lilla upptrampade stig möter en annan fantastisk persons stig. Har ni någon aning om hur många underbara människor det finns i världen? Det känns som att jag stött på en hel del. Alla tar sin plats i mitt stora hjärta som tycker om er allihop. Men inte nära som i fysiskt nära. Kroppskontakt är konstigt (skämt åsido).
Vem trodde en skulle vara på den platsen man är idag? På gott och ont. Man kommer aldrig vara exakt där man tror och alltid göra någonting man inte tror. Jag väljer att omfamna det. Jag väljer att acceptera att min förväntade rakt stigande väg har haft svackor, dalar, toppar och väggar. Jämfört med andra människors livs svackor kanske de varit baggisar. För mig har det varit svårt. Allt är relativt. Men många saker har också varit lätt.
Jag njuter så otroligt mycket av allt jag lärt mig genom åren. Allt från djurs och växters vetenskapliga namn till vad som triggar mina tårar. För de flödar rikligt. Till musik som till drömmar, till glädje och till sorg. Även till ilska. Det är skönt med känslor ändå. Vad vore livet utan dem? Utan dem hade jag inte insett när jag hittat alla bra personer, inte njutit av bra situationer och inte lärt mig vad som leder till vilka känslor inuti.
Denna måndagsfilosofi startade av att jag såg ett klipp på Helena Sjöholms Gabriellas sång. Det är baske något av det finaste som finns. Ryser.
Toodles peeps.
Ps. jag har klippt mig för första gången på ett år. Känns fräscht.
Denna måndagsfilosofi startade av att jag såg ett klipp på Helena Sjöholms Gabriellas sång. Det är baske något av det finaste som finns. Ryser.
Toodles peeps.
Ps. jag har klippt mig för första gången på ett år. Känns fräscht.
