Inte en vanlig semme. För under en vanlig Lotta-semme hade Lotta besökt 30 städer, 48 hem och ca 37 personer. Inte för att det är något fel med det men det kanske inte är precis återhämtning, trevligt och roligt men inte lugnt. Och räkna för guds skull inte, för matten går inte ihop. Om jag inte "besökt" (läs: brutit mig in) 11 hem utöver de 37 personernas.
Jag är rastlös, jag fördriver tiden med telefonen. Jag varierar mellan kök och vardagsrum. Funderar på saker som behövs göras, kanske gör dem, kanske inte. Stirrar in i väggen, går en promenad. Går två. Slösurfar på datorn. Kollar upp saker jag tänkt att jag skulle ha kollat för 30 år sedan (räkna inte heller här, var knappt påtänkt då). Jag ojar och oroar, jag njuter och är lycklig. Jag fasar och gläds, jag tänker på vänner och familj. Jag saknar vänner och familj, men njuter ändå av ensamheten, jag njuter av att få sova bredvid min särbo (läs: vaknar när han skriker på PS4 i vardagsrummet och när han sladdar in vid 3-tiden, ps. hände en kväll men lika roligt för det).
Jag vet inte var min början är och inte mitt slut, jag vet ingenting samtidigt som jag vet mycket. Jag lär mig dagligen mer, i skrivande stund har jag lärt mig mest av Backpacker som jag laddat ned till iPhone. Smart drag Lotta, smart.
För övrigt fick jag mina första alla rätt på Backpacker när jag sökte jobb som kock, sug på den ni alla haters. Ingen trädkramare längre, jag är restaurangvärdig matlagare. Enligt Backpacker the almighty. Kan vara tur, men man vet aldrig med mig. Jag fortsätter att förvåna. Fast det kanske är tvärtom, jag är nog ganska förutsägbar. Inte mig emot. Då vet man var man har mig. Vissa säger trygg, andra säger tråkig, det viktiga är att jag är vissa och inte andra, för det hade varit jobbigt.
Kram på er.
Kommentera