Eller inte riktigt. Jag mår inte helt 100 idag. Har huvudvärk och trött. Igår sov jag hela natten, sov 4h på dagen och sov sedan hela natten igen. Det är tufft att vara gravid. Trodde helt magiskt att alla "12-veckors-symptom" skulle vara borta vid senast 14 v. Men tji fick jag. Lider fortfarande stundtals av illamående och mer av huvudvärk. Som jag sagt till andra, det känns som att jag straffas för att jag i princip aldrig har ont i huvudet i normala fall. Någon bestämde, nu jäklar ska hon lida. Tack så mycket vill jag bara säga. Mitt motto pain is in the brain är nu bokstavligt talat just det.
Men vet ni vad, livet är magiskt ändå. Något växer inuti mig. Jag har inte känt någonting ännu men har förhoppningen att det inte dröjer länge nu innan jag gör det. Har precis gått in i vecka 17. Jag kan känna var livmodern är, det känns hårt än den mjuka magen som är ovanför. Petter tycker det är läskigt men samtidigt avundsjuk att jag får följa hela processen så nära. Jag hade också varit det om jag var kille. Trots alla symptom så tycker jag kvinnokroppen är oerhört cool som klarar det här. Att skapa en helt ny människa i magen! Det är magi. Nej det är verkligen biologi men det är kul att tänka så. Från ett litet befruktat ägg till en fullt utvecklad människa! Förvisso sker en hel del av utvecklingen utanför kroppen eftersom en bebis är ganska hjälplös men ändå.
Magen syns inte alls vissa dagar medan jag tycker den är supertydlig vissa dagar. I vecka 16 tyckte jag den var jättetydlig, se nedan (det ser för övrigt ut som om jag bajsar ut en katt).
Medan jag igår knappt såg en mage. Så det går upp och ned, eller in och ut snarare då.
Kommentera