Vi har så mycket vi vill ha gjort innan bönan kommer. Vi vill fixa badrum med badkar men kan inte bestämma oss för ifall vi ska göra en temporär lösning på övervåningen eller en mer långsiktig lösning på bottenvåningen. Vi behöver fixa bönans rum, göra
klart uterummet, vill ordna tvättstugan och gärna fixa vardagsrummet nere samt vardagsrummet uppe. Däremot finns inte tid eller ork till allt detta. Knappt till ett projekt så omotiverade som vi är just nu. Haha. Dessutom ligger takfix inom snar framtid.
Och det kan bli dyrt. Och vi vill köpa ny bil. Jag känner mig oerhört materiell och det är inte likt mig. Men man sätter sig i den sits man sätter sig i. Jag vill inte ha ett palats men det som är trasigt och knasigt behöver ju fixas. Så sant som
det är sagt. I övrigt blir jag mer kär i Hulken för var dag som går. Han är underbar och kan inte tänka mig ett liv utan vår katt. Han ger både mig och Petter så mycket glädje och goda skratt. Jag och Petter har det väldigt bra och det är fint. Det
är tungt på andra områden så det känns bra att vissa är så pass starka att det väger upp det jobbiga. Livet är ju en balans. Lycka är inte konstant utan fördelat över små kluttar i livet. Lyckokluttar. Bra ord. Som bönan. Så otroligt nyfiken på vem
vårt barn är! Vad har vårt kombinerade dna skapat? Vi får la se....
Kommentera