Lite bilder från idag.
Jag börjar redan känna att jag vill ha ett syskon till Henry. Och saknar att vara gravid hehe. Försöker minnas de jobbiga nätterna, upp och kissa, pirr i benen och sömnlöst. Svullna ben och händer så in i bomben, andfådd i varje trappa. Men min hjärna
vill bara minnas de mysiga stunderna med magen. Våra "konversationer", klappar och rörelserna. Häftigt. Magiskt. Tänk att det var Henry där inne. Han är också häftig och magisk. Den bästa sonen för oss. Det här med modersinstinkt och kärlek man känner.
Helt överväldigande. Hur jag vill skydda honom med mitt liv, det är fascinerande. Folk som har barn tycker det är självklart. Men jag hoppas jag alltid minns känslan innan, när man gjorde allt för sig själv, och hoppet till att göra det mesta för
Henry först. En själv kommer i andrahand. Det kanske inte alltid kommer att vara så, eller jo i stort men jag menar att till slut tar ungarna hand om sig själva så pass att man kan prioritera sig själv.
Ok, det här skulle handla om mitt 2019. Jag kan konstatera detta:
- jag har haft enormt mycket tid att tänka, sämre tid att göra.
- jag har blivit mamma.
- jag har definitivt lärt mig något nytt varje dag, helt sjukt mycket nytt.
- jag har blivit disträ och glömmer lättare.
- mitt och Petters förhållande känns starkare på nåt vis, om än i vissa stunder oerhört svagt när Petter lämnar skärbrädan framme eller jag grötkastrullen odiskad.
- ens tålamod är mycket bättre än vad man tror. Utsätt dig för extrema situationer och jäklar vad man klarar mycket. Det är sjukt. Jag kan redan tänka tillbaka på vad jag gått genom och inte fatta hur jag överlevde. Och till och med var en människa under
tiden.
- Hulken har försvunnit och kommit tillbaka. Jag har sörjt och mått riktigt jäkla dåligt. Även om jag mådde bättre i december och hade börjat lära mig att leva utan honom så sörjde jag inombords och nu när han är tillbaka i vårt liv så är det som en sten
som har försvunnit. Jag har fått tillbaka riktigt bra dagar i mitt liv och min tacksamhet till livet och framför allt mannen som tog Hulken till en klinik i Nyköping är evig. Fan vad bra människor det finns.
Godnatt mina vänner!
Kommentera