...hade sagt till mig i början av mitt masterarbete att jag inte skulle ha resultat förrän i början/mitten av december skulle jag säkert att ha skrattat lite och sagt "nä du, det ska jag se till". Ändå sitter man här. Ska börja analysera idag. Spännande. RESULTAT! (Hoppas jag på). Det vore fint med fina resultat. Men man kan inte få allt här i världen. Jag har kollat på lite basic resultat som inte har testats och det känns spännande att börja testa det. Idag åker jag hemåt igen. Runt lunchtid närmare bestämt. Vill helst åka när det är ljust. Lamporna lyser upp dåligt. Men det går ju vilket som. Hur som helst är det dags. Det känns skönt. Ens egen säng är ju ändå ens egen säng även fast dessa är gudomliga.
Om en vecka packar jag säkert inför Tyskland. Det ska bli så himla roligt. Lite välförtjänt ledighet är ju inte fel? Jag kan ju helt och hållet säga med full kraft och betoning att jag är så värd lite paus. Jag har mina matpauser och haft någon enstaka kväll (en eller två) där jag träffat vänner men annars har det verkligen varit från morgon till kväll. Spännande på ett sätt. Sammanbrott efter sammanbrott varvat med massor av glädjeutrop, lättnader och sen lite tårar på det. Man klarar mycket livet slänger på en. Även om man inte tror det.
Med det sagt är alla människor så värda pauser och ledighet utan att jobba som om man ska dö imorgon. Livet är ju inte att jobba 24/7. Jag förespråkar alla slags pauser! Men just denna gång kommer kontrasten vara väldigt stor och den behöver jag. Därför är jag så värd den.
Mot världen av statistik! I'll see you on the other side.
Kommentera