Efter att ha skrivit en att-göra-lista för hand är jag på G igen. Tror jag. Har haft tömmande samtal med diverse handledare och huvudet kändes som mos. Tog ett mellanmål, kopp kaffe och skrev att-göra-lista och hoppas att jag ska kunna vara lite effektiv ett tag till. Dessa dagar handlar om att förbereda för en månad på distans från stationen. Hur mycket ska jag göra hemma och vad måste jag göra? Hur ska det prioriteras? Etc. Insett att jag i alla fall kommer att behöva plugga under den här tiden. Med den insikten (skrev insekten först) kan jag faktiskt underlätta för mig själv genom att göra ett schema för hur jag ska lägga upp arbetet. Jag vet ju att jag behöver vila och om jag schemalägger lediga kvällar, kvällar för plugg och träningskvällar så tror jag att det kommer att gå bra. Om jag bara följer det. Jag tror det som är mest skadligt är känslan av att man borde plugga men det tunga i att göra det ibland (speciellt efter en arbetsdag) och det slutar med att man slösurfar en hel kväll utan vare sig effektivitet eller återhämtning. Det är inte bra för fem öre. Som mor brukar säga. Eller något liknande. Så målet är att detta ska undvikas.
Det fantastiska i titeln kommer från själva projektet. Jag har en otroligt intressant fråga som det inte finns överdrivet mycket forskning på. Jag har tillgång till en massa data från år tillbaka och denna chans är fantastisk. Att få skapa någonting utifrån det här. Att få äran och tilliten att göra det. Nu ska jag bara se till att det blir av och att jag kommer ut intakt lite coolare än innan. Det kommer att gå fint. Been there, done that och övning ger färdighet. Dags att visa det. Mot klokare stunder!
Töntig bild jag skickade till min karl. Men den passar in. Ha det!
Kommentera