Charlotte ♥ Jönköping

Saker blir aldrig så tydligt som efter de genomförts. Det är så tydligt att trots alla mina tankar om att inte vara rädd och nervös för det okända så går det inte att hindra att kroppen arbetar på detta själv. Hur mycket jag än VET att saker kommer bli superbra så finns det även en nervositet och flyktkänsa som ligger där och flyter. Sen när man genomfört det där "jobbiga" så sitter man där och tänker "happ, det var alltså allt, det var det här som var det jobbiga? Jag känner ju mig bara bättre och som att jag har mer energi!". Det är skumt. Men på ett roligt sätt. Man borde välja de vägar som skrämmer en (från en quote av Alinas instagram-konto). Inte alltid och hela tiden, självklart. Då blir det overload. Som i höstas. Och det var inte roligt. Men jag lärde mig av det också. Eller jag lärde mig så fruktansvärt mycket så det inte är sant. Så det var inte bara lite. Skulle kunna dra till med att jag är en mer förstående person också. För andras problem. Hur som helst så är i alla fall dessa val som skrämmer en, ändå i grund och botten bra. För vem mår inte bra av att besegra sin rädsla? Att klara av det man inte vågade? Det säger sig självt att det ökar självförtroendet. 

Att komma ihåg är också att ministeg för någon är gigantkliv för en annan. Var stolt och nöjd och skit i jämförelsen med andra.