Alltså. Vet ni. Denna lycka jag känner? Den stolthet jag känner? Den lättnad jag känner? Men även till viss del en viss sorg? Den är TOTAL.
 
I torsdags presenterade jag mitt masterarbete och det gick verkligen jättebra. Jag pratade lite fort och var lite nervös i början men tydligen inte märkbart nervös. Fick en hel del komplimanger och känns så himla bra. Jag är stolt över mitt arbete, min prestation, min presentation och allt därtill. Det känns väldigt roligt att fått varit en del av detta projekt. Det känns maffigt. Jag har lärt mig så himla mycket under den här perioden så det går knappt att räkna upp. Jag är jätteglad över att jag hade min lilla fanclub av mamma, Maja och Petter där, även ifall de tvingade mig att stå kvar efter presentationen för att ta lite bilder. Men kul ändå för då kan jag ju lägga upp här. 

Mitt arbete är inte klart ännu men nu är det i princip bara skriva om, redigera i olika omgångar tills det blir godkänt. Mot oändligheten!
 
 
 
 
 
 

2 kommentarer

Alina

05 Feb 2017 22:53

Så jäkla COOL!!! Önskar att jag hade kunnat joina fancluben även fast jag säkert inte helt hade fattat vad du egentligen snackade om (obviously då mitt fel, inte ditt) haha ;*

Svar: Ditt stöd fanns med i hjärtat istället :) jag valde att inte aktivt bjuda in folk för att jag var ganska nervös ändå. Men jag sa ja till de som kom på idén själva. Men jag vet att det fanns en del (inkl dig) som säkerligen skulle vilja komma om jag bad er :) men a, nervös tjej. :p
Cohman

Alina

06 Feb 2017 10:06

<3456789

Kommentera

Publiceras ej